GAS GRASS OR ASS, NO ONE RIDES FOR FREE!!!!!!!

Jag ska ha lite besök ikväll. Lisa och Gustaf kommer över, de ska sova här. Det är, som vanligt, aningens stökigt. Men jag orkar ju inte riktigt städa. Vill du komma hit och städa åt mig?

Ja, jag vet väl inte vad jag ska tänka. Det ligger liksom en klump i magen. Den bara ligger där och skaver. Om jag väntar kanske den tar sitt pick och pack och lämnar mig. Eller så kryper den upp, ner och åt båda sidorna och sprider sig i hela kroppen. Eller så kanske den tar till orda och berättar varför den kom. Jag vet nämligen inte vad det är för klump. Eller lite vet jag nog. Det jag vet säkert är att den gör ont. Den skaver och den är tung, riktigt, riktigt tung. Den säger inte varför den är där, men den mässar att jag ska akta mig. Se upp. Det gör jag. Då blir det värre. Först skaver det lite till och sedan ökar tyngden och så klättrar klumpen upp mot hjärtat. Den sträcker sig för att nå. Det gör den inte. Inte än.

Det är en Jean-Claude Van Damme-rulle på sexan, med c-handling och kassa animationer. Grabbfilm. Men det är det enda som finns. Det bästa man kan få tag på är CSI Miami, vilket inte är så jäklans bra, och det börjar 00.45. Hur kom det sig att helgdagar blev de sämsta tv-dagarna? Jag vet väl att jag borde vara ute eller så, men nu är jag inte det och jag vill hellre kolla på tv än sitta framför dataskärmen. Men icke. Jag är i alla fall supertrött, min fot har redan somnat två gånger och jag tror den vill säga mig något. Photoshop funkar inte, Internet Explorer krånglar och Microsoft Word vill sig inte. Jag har haft datorn i tre månader och den hatar mig.
Istället kan jag ju berätta något kul. Jag var ju i Göteborg idag. Först och främst så hittade jag de där Chiquita smoothiesarna som jag letat som en galning efter - äntligen! Och de levde upp till förväntningarna. Sedan har jag bara haft det trevligt i allmänhet. Riktigt bra dag alltså. Imorgon fyller då mor år, så jag ska väl ner till staden på morgonen och plocka hem presenten. Gött mos.

Jag gav upp Photoshop för idag, och jag orkar inte skriva på engelska mer. Jag har saftig huvudvärk, jag är misstrodd och jag sitter och kollar på CSI. Sedan är det Ballar av stål och imorgon ska jag på handledarkurs. Ni vet? Tut, tut! Det börjar ju bli övningskörningsdags. Fast det är ju långt till körkortet. Men ändå.

I just tried to retouch some photos from music videos and from yest. but, you know, Photoshop. It still won't collaborate. Why, oh God, why? Why do you hate me?

Gustafs birthday party was super nice! Thank you and congratulations! I also took some photos and I'll publish them soon, but Photoshop won't cooperate with me and won't save the retouched photos in JPEG files. I give up for now, but I will try again in a day or two. Oh, and I don't want to give it all away right now, but... Guess who has got a job for summer, huh?

I've had a fantastic evening with three of my favorite girls. We started out by watching Slim Sussie, then we sang some SingStar and continued with some Guitar Hero. I might have fallen asleep for a while in an armchair, but what a heck; it has been a busy week. Despite that, I think we all had a good time.
Any way, we - all the ninth graders all over Sweden - had a national test today which included listening and reading-and-understanding in English. We still have an essay left to write, so I'll practise right here. If you're wondering what I'm up to.
You know what, though to this fantastic slash hectic week I'm still pretty tired (yes, even if I've already been sleeping in an armchair) so it is about time to go to bed. And what else? My dear friend SMHI has promised me first seven, then eight and now NINE degrees celsius on Sunday and then nine degrees and big sun on Tuesday. Oh, who's that? Well isn't it my dear friend spring time? Boy, have I missed you!

Jag veeeeeeet att Vässttrafik är idioter med sina otrevliga chaufförer, hutlösa priser, korkade regler och missanpassade tider som de inte kan hålla. Skäms! Fy, fy skäms! Men detta är jag ju såklart inte ensam om att tycka. Alla närmast hatar vi dem och självklart hatar de också oss - annars hade de ju inte gjort som de gör! Eller? Men sällan trodde jag att de skulle ge sig på oss dödliga utan att vi faktiskt hade kontakt med dem. Ack så fel jag hade.
Tycker ni att jag klagar? Jag har inte ens börjat! Min dag har varit åt helvete. Allt har liksom gått småfel. Jag bestämde mig ju i alla fall för att cykla till skolan även om det snöade då jag tänkte att nog skulle det sluta snöa och nog skulle det alltid töa, det lilla som var. Utanför dörren avläste jag termometern. Plusgrader. Nåväl. Off I go. Man genomlider dagen, en det ena en det andra, och slutligen är det dags att ta sig hem. Först cyklade jag till Handelsbanken (låt mig påminna om att det är cirka 500 meter dit från min skola) och halkade två gånger. Jag parkerade cykeln och det visade sig vara stängt! Jag gick till Lindex, plockade på mig lite och hade inga kontanter, tog ut kontanter, gick tillbaka, betalade och gav mig av hemåt. Halkade några gånger till. I alla fall, allt detta är ju på ett eller annat sätt mitt fel.
Men vad händer då? Jag möter en fittig, blå västtrafikbuss i motsatt riktning som dränker mig i koldioxidblandat tö. Frågan återstår, vad har jag gjort dem? Jag har inte åkt buss på flera veckor! Jag har inte prutat på priser eller blivit påkommen utan biljett, inte har jag vandaliserat några bussar och inte fan har jag klagat när de kör förbi mig på morgonen, där jag står och väntar på dem. Aldrig.  Att de inte kan uppföra sig har jag haft överseende med. Men att de förstör mina kläder, min mobil och hela min dag. Utan någon som helst kontakt oss emellan. Då har de gått för långt!

Må ni brinna i helvetet, Västtrafik!

De gör ju reklam för något coverdansband på TV just nu som heter Larz Kristerz. Jag kommer ihåg för någon vecka sedan då min moder nämnde dem för första gången, just efter att hon sett en annons i Aftonbladet.
"Jag såg de här på TV," sa hon "men jag trodde det var ett skämt."
Jag tog ingen större notis om saken. För mycket har man ju sett, även vid min ringa ålder. Men nu när jag sett reklamen ett par gånger, så undrar jag också. Det måste vara ett skämt. Om än oavsiktligt.