my mother and I
Jag känner min mamma alldeles för väl. Jag vet exakt hur hon funkar, nu efter femton och ett halvt år. Jag vet exakt när hon kommer när hon ska hämta mig, jag vet hur hon reagerar (även om jag inte vet varför) och jag vet vad alla hennes konstiga ord egentligen betyder. För några veckor sedan städade hon här i datarummet. Det var damm, pennor, papper, tidningar och sladdar överallt. Hon gjorde jättefint och jag blev jätteglad, dels för att det var städat och dels för att jag slapp göra det. Så nu när jag skulle bränna en skiva var brännskivorna puts väck. Jag letade verkligen överallt, jag frågade mamma, men ingenstans stod de att finna. Så jag satte mig ner i stolen, lutade mig tillbaka, slöt ögonen och tänke "var mamma, var mamma, var mamma! ... Garderoben!" Så jag gick bort till garderoben, öppnade den och vad hittar jag, bland headset och gamla strumpor - skivorna! Sensmoralen är alltså att jag tror jag och min mor spenderar lite för mycket tid tillsammans.
