jag tror att
alla är ute och gör något ikväll. Det är ju fredag. Man smuttar alkohol och festar, lever livet, precis så underbart som det låter. Eller så är man påväg till Norrland eller något. Kanske är man i Stockholm (vem vet?) men inte eran lilla Jag. Nej, jag ska jobba imorgon bitti. Hela helgen. Och nästa, hela veckan. Och så veckan efter det.
Jag klagar inte. Jag älskar att jag fått jobb för vi svenskar är ju alltid så jävla tacksamma. (Fast de som känner mig tycker nog att jag mestadels är negativ och tråkig och hatar alla och inte känner empati. Ha!) Det är fint att tjäna pengar, att inte oroa sig (fast det gör jag ändå. Alltid) och att ha någonstans att gå. Men ändå. Det borde ju vara sommarlov.
Jag kan säga såhär. Jag älskar allt som händer. Alltid. För ofta är det hemskt eller jobbigt (och det är så jag framställer det) men ofta känner jag att folk inte känner mig. Det är i och för sig inte alls konstigt, eftersom att jag bara säger en åttondel av allt jag tänker. Och det jag tänker kan vara så sjukt vacker och underbart, faktiskt. Men det får ni aldrig veta.
Såhär är det. Jag älskar allt som händer. Alltid. För att det är erfarenheter. Och det är det bästa jag vet. Alltid. Älskar erfarenhet. Alla sorters sådan. Jag älskar att jag fått lära mig hur människor är eller i alla fall kan vara, på alla möjliga nivåer, saker jag vet om allt och ingenting, jobb jag haft, musik jag älskat, vänner likaså, idioter, hur jag den här sommaren lärt mig hur min idé om att bara man älskar sitt jobb får livet gärna vara lite dekadent. Det har jag lärt mig. Det är en erfarenhet. Jag älskar erfarenhet. Erfarenheter. (Det låter så vackert också, erfarenheter, det låter så äventyrligt och intelligent, kanske till och med vist.)
Jamen jag vet inte alls vad jag vill ha sagt. Kanske att jag jobbar mycket och att allt inte hörs och syns. Bara så ni vet. Men nu vet ni i alla fall.
Jag klagar inte. Jag älskar att jag fått jobb för vi svenskar är ju alltid så jävla tacksamma. (Fast de som känner mig tycker nog att jag mestadels är negativ och tråkig och hatar alla och inte känner empati. Ha!) Det är fint att tjäna pengar, att inte oroa sig (fast det gör jag ändå. Alltid) och att ha någonstans att gå. Men ändå. Det borde ju vara sommarlov.
Jag kan säga såhär. Jag älskar allt som händer. Alltid. För ofta är det hemskt eller jobbigt (och det är så jag framställer det) men ofta känner jag att folk inte känner mig. Det är i och för sig inte alls konstigt, eftersom att jag bara säger en åttondel av allt jag tänker. Och det jag tänker kan vara så sjukt vacker och underbart, faktiskt. Men det får ni aldrig veta.
Såhär är det. Jag älskar allt som händer. Alltid. För att det är erfarenheter. Och det är det bästa jag vet. Alltid. Älskar erfarenhet. Alla sorters sådan. Jag älskar att jag fått lära mig hur människor är eller i alla fall kan vara, på alla möjliga nivåer, saker jag vet om allt och ingenting, jobb jag haft, musik jag älskat, vänner likaså, idioter, hur jag den här sommaren lärt mig hur min idé om att bara man älskar sitt jobb får livet gärna vara lite dekadent. Det har jag lärt mig. Det är en erfarenhet. Jag älskar erfarenhet. Erfarenheter. (Det låter så vackert också, erfarenheter, det låter så äventyrligt och intelligent, kanske till och med vist.)
Jamen jag vet inte alls vad jag vill ha sagt. Kanske att jag jobbar mycket och att allt inte hörs och syns. Bara så ni vet. Men nu vet ni i alla fall.
Kommentarer
Trackback
