FOR THE GIRLS
För inte så länge sedan var föräldrar stolta om deras barn var duktiga i skolan. Ja, det gällde om döttrar var duktiga i skolan också. Nu för tiden, när unga kvinnor är superduktiga och slår killarnas betyg med hästlängder, ja då är duktigheten ett problem. Högpresterande tjejer kallas ”prestationsprinsessor” i en uppmärksammad artikelserie i vår största morgontidning och experterna lägger pannorna i djupa veck Föräldrar, lärare, kuratorer och politiker oroar sig kollektivt och uppmanar prinsessorna att lugna ner sig.
Men alltså, prestationsprinsessa – vad är det för ord? Var finns styrkan i det? Vem vill vara en prestationsprinsessa? För det första så har ordet prestation fått en fadd smak de senaste åren. Att prestera är något överansträngt, något som ligger långt ifrån liknande ord som kompetent, och mil ifrån begrepp som skön slacker-kille som snackar sig fram. Och prinsessa – hallå? Har de senaste årens genusdebatt helt gått er om intet? De duktiga killarna, vad ska vi kalla dem? Super-hjältar? Ja, ni hör ju själva.
Allt det här luktar härskarteknik. Att kalla någon för prestationsprinsessa är att ge bort ett förminskningarnas kinder-ägg, fyllt med förlöjligande, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam.
En klapp på huvudet. Ett sätt att säga ”plats, flickor!”. Och ett problematiserande av något som egentligen är positivt.
Mycket riktigt finns det problem bland de unga kvinnorna i dag. Hela fyrtio procent av tjejerna i gymnasieåldern rapporterar så många stress-syndrom att de ligger i riskzonen för utmattningsdepression, de skär sig för att lindra ångest och de nojar över sina kroppar. Men är verkligen uppmaningar om att de ska dra ner på ambitionen rätt väg att gå?
Är inte hyllningar av dem, bekräftelse, trygghet och svängrum i en jämställd miljö bättre? Sånt skapar möjlighet för hälsosam duktighet.
För att vara duktig är inget fult. Den som är duktig är kompetent, kunnig, smart och driven.
Problemet är inte ambition och prestation. Problemet är att kvinnor i alla åldrar inte får lön, makt, befogenheter eller positiv feedback för sin duktighet. Den leder liksom ingen vart.
Problemet är dessutom att bilden av tjejer som snälla och söta fortfarande sitter så hårt inetsad i vårt könsrollstänkande att tjejer som tar för sig och gör bra ifrån sig uppfattas som hotande. Är det kanske därför ordet prestationsprinsessa ligger så bra i härskarmunnar?
Är vi rädda för denna generation supertjejer?
De senaste tio åren har vi (artikelförfattarna) utforskat, skrivit och föreläst om kopplingen mellan kvinnors stress och bristerna på jämställdhet i samhället.
Vår bok ”Diagnos: Duktig. Handbok för överambitiösa tjejer och alla andra som borde bry sig” har varit tummad läsning sedan den kom ut första gången 2002. Både av tjejerna själva och av människorna i deras omgivning. För just ”alla andra som borde bry sig” är en av de stora poängerna. Det här är inte ett individuellt problem.
De duktiga tjejerna kommer knappast längre i karriären av att någon tjatar på dem att tagga ner. Duktiga tjejer kommer riktigt långt först när chefer slutar att rekrytera män på potential framför kvinnor med ett späckat CV.
När vi var tonåringar var det aldrig någon som sa åt oss att bromsa. Våra föräldrar var glada när vi ångade fram. Den kraft som många faktiskt har i tonåren togs till vara och problematiserades inte.
I dag träffar vi ofta tjejer på gymnasiet och på universitet som ideligen varnas för att ta i för mycket. Som tvingas se på sin ambition som ett problem. Vad gör det med deras självkänsla? Hur påverkar det deras uppfattning om världen?
Kära föräldrar, lärare och experter: försök skapa en trygg tillvaro för supertjejerna, hjälp dem att navigera genom nutidens alla intryck och hjälp dem att välja. Om de får höra att deras ambition är ett problem, så blir den till slut det.
Bekräfta dem även för det som inte är så duktigt: de är lika mångfacetterade som killarna är och bör också få bråka, slacka och väga på stolen – och känna att tillvaron funkar ändå.
Kära supertjejer: ni är skitduktiga och det kommer att gå hur bra som helst för er. Kör på. Fortsätt som ni gör. Det är ni som kommer att bli framtidens högavlönade glidargubbar som sätter agendan.
