Det är tur att himmelen finns
Det ligger spöken på sjön. De är vita. De dansar inte. De bara ligger där och täcker sikten, så att man inte kan se över. Jag tror de sover.
Det är varmare på natten. Jag har min mammas joggingskor när jag går ut, för trät på golvet är kallt och blött. Jag brukar ha strumpor i. Men inte idag. Det kanske är äckligt, jag vet inte. Det är tur att det är varmare. När man inte har strumpor på sig alltså.
På himmelen lyser månen klart. Bredvid ligger en stjärna, den lyser klart. Den ligger alldeles sådär nära, strax under. Samtidigt har den ett säkert avstånd. Det är som om den är osäker, som om den tror att månen vet vart man ska ta vägen och därför håller sig tätt intill, så den inte ska gå vilse i det stora blå. Ett sammetstäcke över oss. Vi bor på en väldigt vacker planet.
Jag gillar inte melankoli. Jag gillar inte vemod. Det döljer något, men bara lite. Egentligen skvallrar det om en sorg som ligger och gungar på ytan, men inte riktigt gör sig hörd. Vad är det som inte riktigt sägs?
Himmelen är hoppet. den ligger runt om oss och säger att det finns nåt mer. Den säger så mycket, som en hel roman genom ögonen. Det är tur att himmelen finns, även om man kan gå vilse i det stora blå ibland.
Kommentarer
Postat av: Eelin
Du skriver så fint!
Trackback
